Lindgrenfamily

Tjabba, tjena, hallå!! Nu är det några dagar sedan jag gjorde ett inlägg. Tyvärr är mitt minne som på en guldfisk och graviditeten gör det inte bättre. Minnet är som på en senil vakumförpackade guldfisk numer. Skitjobbigt!! I fredags kommer jag inte ens ihåg vad jag gjorde,mer än att jag jobbade 14-20. I Lördags eftermiddag vid 14-tiden tog jag tåget från Säter till Centralstation i Sthlm. Jag som hatar att åka buss, tåg, spårvagn och dylikt, hade ordentlig resfeber då jag korsade spåret för att ställa mig på perrongen. Väl ståendes där, så kom en familj jag kände igen. Det visade sig att dotter i familjen är med i min simskolegrupp på måndagar. Jag sa glatt hej och undrade om de med skulle till Sthlm. De skulle flyga till Thailand senare på dagen, så de tog tåget till Arlanda. Tågresan blev jättetrevlig då jag fick joina dem hela vägen. Jag kände mig som en adopterad barnflicka då jag hjälpte den 9-årige sonen med matteläxan. Tack snälla familjen! Väl framme på centralstationen klev jag av tåget och blev återigen nervös. För en bonnläpp är det inte vardag att åka tunnelbana precis. Jag funderade på åt vilket håll jag skulle gå...Följde strömmen mot tunnelbanan och sedan såg jag en skylt där det stod spår 11. Emil hade skickat mig en sms-bokning av biljetten och där stod det att jag skulle ta tunnelbana 11. Jag följde skyltarna, svängde höger och vänster. Men, när jag väl kom fram insåg jag att det var helt fel. Jag hade tagit mig till spår 11 för tåg!! Jag var inte ett dugg under jord! Fan då! Jag fick lov att fråga en gubbe vart jag skulle ta vägen och han informerade mig till att åka längst ned. Efter några långa rull-och vanliga trappor var jag nere långt under jord. Det kändes riktigt obehagligt. Jag frågade mig fram ytterligare några gånger och lyckades till sist hamna på rätt tunnelbana mot Kista. När jag klev av ringde jag Emil som hade sagt att han antagligen kunde hämta mig, men som jag tidigare anat hade han fullt upp på mässan. Inte hela världen då han sagt till mig att mässan låg ca 500 meter från stationen och hotellet alldeles bredvid. Jag började vid det här laget bli ordentligt kissenödig, men jag knep ihop och hade som mål att komma på plats innan jag kunde unna mig ett toabesök. Först var det en jädra bit att gå igenom köpcentrat och det fanns många trevliga affärer längs vägen, så jag övervägde att strunta i både mässan och galan. Väl ute på gatan såg jag taxibilar som kom och gick och jag funderade länge på att hoppa in i en. Men då vore d ju fan så jävla typiskt om jag blev rånad och kidnappad och jag va ju nu sjukt kissenödig med. Jag gick och gick, å det var bara ufför å en jädra kall vind som ven. Jag fortsatte att gå och kände mer och mer att de va då sjutton också. Hur långt ska d va?! Jag kände att några hundra meter till så kissar jag bestämt på mig. Äntligen såg jag Kistamässanskylten och jag skymtade en person med ljusgult hår och Orange tröja. Det var min kära Emil( för stunden var det dumma, jävla Emil) och en gammal vän jag inte sett på flera år. Jag gav Emil resväskan, handväskan och jackan som jag fått lov att ta av mig, då jag va både varm av promenaden och av ilska. Jag gick med bestämda steg in i mässentren och den första jag stötte på var en vakt, som undrade om jag hade biljet. Jag fick ur mig att nej det har jag inte, men jag ska och måste bara kissa nu!! Min sambo står utanför om hon undrade nåt. Jag tog mig uppför rulltrappan och satte ned baken på toan och bara njöööööt=) På väg ned log jag det bredaste smilet du kan tänka dig och jag passade på att be vakten om ursäkt, då jag insett att jag var ganska hotfull och aggressiv. På hotellet tog jag en lång duch och vi piffade till oss och for till cykelgalan. Det blev en lyckad och trevlig kväll med god mat och gott sällskap=) Ha en fin dag och sorry för att sagan blev som en halv bok...