Snor vs. kalas?
Ja, tempot går inte riktigt i 100 här idag. Vi har nyss käkat lite lunch och ska väl försöka oss på att sova lite middag om en stund. Sune är illsnorig, men humöret är nästan på topp ändå. Han är en kämpe och det har han väl fått ifrån mig kan jag tänka. Eller inte ha,ha!
Vi fick i alla fall klätt på oss utekläder och mösat våra arslen ur stugan för en promenad. Jag tog Sune i bärstolen på ryggen och så knatade vi iväg. Han lyckades även denna gång att somna till och belastningen blev väl lite sned då han återigen tippade åt vänster. Om han kunde lära sig att tippa varannan gång åt höger respektive vänster, så skulle det kännas lite bättre.
Imorgon nalkas det ju 1-års kalas för Nunisen, men dessvärre så får vi nog ta och ställa in. Tur att han inte så gammal än så han förstår vidden av att ha kalas eller inte...
Undrar en sak förresten! Alla ni småbarnsföräldrar med snoriga barn, tycker ni bara att andras barns snor är äckligt? Eller erat barns snor också? Jag tycker faktiskt att Sunes är lite mindre äckligt, men ändå inte härligt. Fått kväljningar minst ett 20-tal gånger idag. Han gör liksom en liten host först, sedan kommer en nysning och man tänker ;å det här gick ju bra...Men tätt följt kommer en gigantisk värstingnysning så snoret bara sprutar!!
