Lindgrenfamily

Vi kom just hem ifrån våra allra bästa vänner i stan. Där har jag lagat mat ikväll och bjudit på fajitas och en stor grönsallad. Eftersom dom äger en affär som inte stänger förrän klockan 18 så brukar vi göra så att jag lagar maten. Kan då tillägga att jag gärna gör detta eftersom matlagning hör till mina intressen.

Innan maten kunde tillagas och ätas så behövde den köpas. Jag for till Willys och plockade ner det som behövdes i kundvagnen. Just när jag ställt mig i den halvlånga kön så händer det igen!... En tonårsgrabb kommer gående och ser lite vilsen ut. Han har en chokladkaka och en colaflaska i handen. Jag tänker för mig själv, att nu jädrar ska jag stå på mig och inte erbjuda honom att få gå före. Jag har alltid en tendens att göra det, oavsett hur jädra stressad jag är. Idag var jag aningen stressad då klockan närmade sig 18 och jag helst ville ha maten klar. Det visade sig dock att maten inte blev klar förrän 19.30... Men,men. Rätt som det var så for orden ur min mun: -Du får gärna gå före mig om du vill. -Jag har ändå inte så bråttom. Men åååååååå, varför ska jag alltid vara så käck?! Är jag snäll eller bara dum?

Nu ska här borstas tänder. Jag är helt slut.

God natt